En kärleksförklaring och sanningens ord..

Tankarna kommer hela tiden tillbaka.
HUR KUNDE DU GÖRA SÅHÄR MOT MIG?.

När jag fanns där för dig, älskade dig och förstod dig. Ända sen de började, mer en ett år sedan. Har jag skrivit ner mina tankar på ett papper, sen slängt de. Fyllt ett block med funderingar som jag inte vet vart jag lagt!. Hemma hos mamma och pappa ligger de papper och lappar med orden varför?, varför mig?, Hur kunde du?.

Jag har förlåtit dig för allt. Jag har sagt att jag förstår. Men jag förstår inte. Jag sa att jag kan inte göra dehär om jag inte kan släppa de. Vet som många andra, att om man inte kan förlåta så kan man inte älska. Jag kan förlåta, men kan man alltid glöma?.

Jag kommer inte kunna glömma. Jag vet att de va ett misstag allt var misstag. Men jag har aldrig sagt att jag kommer kunna glömma, kommer tänka på de igen att jag kommer ha mina upp och ner dagar. Måste man glömma allt för attt kunna gå vidare?. Villka människor kan glöma allt och bara gå vidare? Inte jag i alla fall. Jag kan förlåta och gå vidare. Men att jag har mina ups and downs ser jag som något självklart!.

De började med att du tog medicinen, Som skulle hjälpa mot dina problem. Dom hade en bikapssedel med över 20 olika biefekter. Man skulle dra sig från sin familj, nära och kära. Man skulle få andra tankegångar, annorlunda tankar och funderingar och mycket mer.. Jag ville aldrig att du skulle börja med dom, jag ville inte veta av dom. Men då var de ett bråk om hur självisk jag var. Jag sa att de var upp till dig, du fick välja och ta konsekvenserna.

Jag fanns där för dig i så många månader, Tog dina dumma ord, Tog alla ord smällar. Alla ord. Barnsklig, självisk, väx upp förfan, alla dessa ord.  Jag fortsatte att säga att jag älskade dig, ville ha barn med dig, förlova mig med dig. Ditt svar vart. En annan gång älskling, och de är killar som frågar sådant.

Dom förstörde dig som person, men löste dina problem. Du var inte dig själv i 9 månader. Du ville inte ha mig, du ville inte kyssa mig, Du ville inte krama mig, ville inte umgås med mig. Vi var inte längre ett par. I flera månader var vi som 2 vänner som bodde ihop. Ibland så vart de ett skratt, en romantisk dag. Men dagen efter kunde du vakna upp och ville inte prata med mig. Du kunde le mot mig ibland. Men allt kändes så falskt. Sex skedde någon gång. Sen så kunde de ta 5-7 veckor innan de hände igen. Jag kände mig inte fin längre, Trodde jag äcklade dig, att jag inte dög. Du kände dig bättre av medicinen men den tryckte ner mig.

Samtalet kom upp ofta. Kan du inte snälla sluta med medicinen?, Du är inte dig själv!. Vart är den jag vart kär i?. Svaret vart; Jag måste göra de här för mig själv. Vad jag förlorar spelar ingen roll!. Var du någonsin beredd på att du skulle förlora mig?.

Jag lämnade dig och snabbt sökte mig till någon annan. En person som var i samma sitts. Som inte viste vart han hade sig själv och inte visste vad han ville med allt. Undrade hur ett förhållande kan gå från kärlek, hopp och omfamnad. Till bråk, besvikelse och lämnad.. jag sökte mig till någon som ville umgås, prata om känslor och ha kul. Fika, gå på bio och prata i timmar.. Vi bodde då fortfarande tillsammans men nu som "vänner" du visste inte om att jag träffade han. Men du fick reda på de. först kände jag mig dum, Även fast vi inte var tillsammans längre. Men jag förstodd fort att de här handlar inte längre om dig och vad du känner. Nu handlar dehär om mig. bara mig!. Min förklaring var att jag inte ville ha dig någe mer,  du var inte värd att veta något om mig, vem jag var med, vad jag gjorde med mitt liv, Du hade förstört mig, tagit mig förgivet, Slängt bort någon som brydde sig mer om dig en sig själv!.

Du hatade mig först, gjorde mer skada. Skrek saker, jag var en äcklig person, en stor besvikelse, Den värsta människan på jorden.. Men sakta men säkert så började du förstå, Samtidigt som medicinen tog slut. Och medicineringen var klar.  du förstodd vad du hade gjort. Samtalet som ägde rum i telefon när jag satt hemma hos mina föräldrar och grät floder. Jag pratade med dig i timmar. Skrek grät och fick panik. Jag berättade ALLT. Jag berättade mina känslor från dag till dag i 9 månader. Hur jag hade mått hur jag mår. Hur bortglömd jag kände mig..

Du grät. Du Kom i en taxi hem till mina föräldrar kl 3 på natten en tisdag. Du kollade mig i ögonen och sa att allt skulle bli som förut. Men kan man laga ett brustet hjärta så fort?. Jag ville inte längre. Du låg i timmar och förklarade hur fel du hade gjort, Hur mycket du hatade dig själv, att du förstodd nu.

Mitt svar var att de var försent. JAG VILL INTE LÄNGRE, JAG VILL INTE HA DIG. Jag klarade inte av att se dig. Ville inte känna dig, ville inte att du skulle röra mig, Ville inte veta av dig, Ville glömma dig..

I flera veckor. Ringde du på nätterna, grät och sa att du ville ha mig tillbaka, Att du mådde så dåligt. Jag svarde. Vet du hur dåligt jag mår, Hur mycket jag hatar att jag fortfarande älskar dig?!. Andra nätter ringde du och sa att du hatade mig, Hur kunde jag vara med någon annan?. Dagen efter sa du förlåt igen, Förstodd varför yttligare en gång.. Jag svarade att ring mig, prata med mig när du förstår helt. Vill inte att du ska hata mig ibland och älska mig ibland. Du vet vad du gjorde, Du vet varför jag gjorde som jag gjorde. Prata med mig när du har insett dina misstag.

Jag drog mig bort. Jag gick inte ut, Jag pysslade inte, Var inte mig själv, Var inte glad, Var inte dendär människan som spred glädje, Var inte hon som alltid skrattar. Mina vänner kände inte igen mig, Men försdodd varför jag inte lyfte luren, varför jag inte svarade.  Maria och jennifer, två av mina bästa vänner satt och pratade med mig i timmar. Tröstade mig, Fanns där, lyssnade. Tack för den fina blomman!.

Du vart sakta men säkert dig själv igen. Personen som jag vart kär i. Vi började ses igen. Men jag visste inte om jag kunde släppa de. Tror inte att jag kommer kunna glöma, Eller någonsin förstå. Vi sågs nästan varje dag. Du tog mig på middagar, pratade med mig i timmar, Gjorde sådant som du visste att jag uppskattade. Först vart jag arg. Tänkte bara, Hur tänker du nu?, tror du dehär kommer lösa allt?. Förstår du hur trasig jag är, Hur mycket du har förstört mig?!. Jag sa de till dig ibland. Då jag fick panik, då ja hyperventilerade, fick problem att andas, spydde, kunde inte äta, Låg och skrek på mamma mitt i natten.  när jag ringde pappa och bad honom hämta mig, rädda mig!.

Efter 3 månader, så började jag sakta släppa på gammla tankar och funderingar. Jag läste igenom alla mina skrivna förklaringar på känslor och funderingar.  Vi pratade igen, umgicks igen som vi vore ett par. Jag skrattade igen, jag träffade mina vänner igen, började blogga igen.

Igår mådde jag så bra, vi klädde granen, Pratade om massa, stod och lekte ufc och brottade ner varandra. Men inatt så drömde jag. Vaknade av panik och den första tanken som kom upp var. Hur kunde du göra såhär mot mig?. Jag vet att de kommer vara så fram och tillbaka. De vet du om och de har du accepterat. Accepterat att jag fortfarande bygger upp mig själv att jag inte är klar än. Jag har förlåtit dig. har tagit emot dina ord. Orden som säger att du ska vara den jag vart tillsammans med, den som jag vart kär i, den som ska finnas där. Du säger att du ska ta hand om mig, lyssna på mig, tro på mig. Jag försöker lita på dina ord, Men är fortfarande lite rädd!.

Så fort vi nu börjar småtjafsa över en liten sak, Så är jag så rädd att du inte ska lyssna på mig. Att jag ska behöva börja skrika. För att få ut mina ord. Men du lyssnar. Du släpper allt du håller på med, Sätter dig framför mig och lyssnar. jag är så tacksamm för att du visar att du är den jag vart kär i. Hoppas bara att de håller i sig, att de inte blir fel igen!.

jag är fortfarande rädd för att de ska bli som de var. Allt bråk, fula ord, all ignorans, att jag togs förgivet, att du inte ville ha mig, prata med mig, ta på mig, att du aldrig sa Jag älskar dig.

Nu säger du flera gånger om dagen hur mycket du älskar mig. Du ringer mig så fort du kan, Du smsar mig hela tiden under dagarna. Du ler så fort jag tittar på dig. Du rör vid mig, kysser mig, och finns där!.

Kan de snälla fortsätta vara så andres!. Kan du lova att ta hand om mig?, Finns där för mig?, Alltid?..

Jag älskar dig av hela mitt hjärta, de kommer jag alltid att göra även om de inte skulle vara du och jag.

Nu är vi tillsammans igen, Jag ska flytta tillbaka, Vi ska försöka igen.

JAG SAKNAR DIG, saknar våra filmkvällar. Våra helger då vi bara ligger och tittar på varrandra i timmar, dina skämt, När vi går på ica och plockar flera kilo med godis och nötter, När vi sitter och spelar wii en hel kväll, När vi lagar mat, När du håller om mig och vägrar släppa, När du säger att du vill ha barn med mig, när du säger att du älskar din lellefant, när vi promenerar, när vi är med din otroligt underbara familj, när vi ligger i soffan i dalarna framför brasan och kollar på film, när vi ligger och solar på bandängen, när du kan ligga och pilla i mitt hår tills jag somnar, när jag kan vakna av att du ligger och tittar på mig, när du skryter om mig för dina vänner, hur du vill ha med mig överallt, hur du snor alla mina modetidningar och låser in dig på toaletten i en halvtimma, är du tittar på mig och säger att jag är så söt, när du säger att jag är så fin utan smink, att du tycker jag är så vacker när jag inte känner mig fin alls, när du kan sitta och titta på mig, när du nyper mig i kinden och säger att jag är en liten tjockis, Att du vill ligga brevid mig hela dagen, Känna min varma kropp mot din. Alla dessa stunder och ord vill jag ha igen.

Kan de bli så igen, så kommer jag förevigt  älska dig!.

En kärleksförklaring och sanningens ord från Elin Margareta Brolin till Andres Miguel Ramos Gonzalez.


Kommentarer
Postat av: johanna

Fin blogg:)

2010-12-21 @ 16:15:38
URL: http://http//:johannaboberg.blogg.se
Postat av: Sara - Mamma till Nova

Ojj, här ha de hänt mycket. :O SKIT vad jobbigt gumman. Behöver du prata kan du alltid säga till!



Egentligen är han inte värd dig. TA inte mer skit nu! Han måste tänka på sina nära och kära. och inte behandla folk som skit :O

GLÖMMA GÖR MAN ALDRIG! Däremot förlåta till en viss gräns.



Ja kodoften är underbar. :-P Men de tycker ingen annan. :-P

2010-12-21 @ 16:28:32
URL: http://frokenkalmar.blogg.se/
Postat av: Sara - Mamma till Nova

ja men ändå. :( Bli inte nertryckt igen. Du förtjänar allt för mycket bättre. <3 Går han på den än? eller ha han slutat?

2010-12-21 @ 16:35:43
URL: http://frokenkalmar.blogg.se/
Postat av: Sev

djup text..

2010-12-21 @ 16:57:22
URL: http://sevils.blogg.se/
Postat av: Sev

tack söt! :)

2010-12-21 @ 17:19:58
URL: http://sevils.blogg.se/
Postat av: Sandra

Vad står högst upp på din önskelista?

2010-12-21 @ 17:22:02
URL: http://twinblogg.blogg.se/
Postat av: kicki

djup text..

2010-12-21 @ 18:12:23
URL: http://loeria.blogg.se/
Postat av: kicki

Jag gjorde så förr när jag var deppad. skrev poesi eller bara skrev av mig allt som var inne i mitt huvud. Ett bra sätt som jag började göra var att måla lite tavlor.. dom blev ju väldigt mörka men det kändes så mycket bättre sen

2010-12-21 @ 18:46:29
URL: http://loeria.blogg.se/
Postat av: Lisa

Glömma gör man aldrig, men genom att förlåta tar man stegen framåt.

Jag hoppas verkligen att varken någon av er behöver vara med om någonting liknande igen -- även om det var medicineringen som låg bakom förändringen är det ändå svårt att höra dessa ord, och ännu svårare är det att se en person man älskar så mycket förlora sig själv. Det är inget någon av er förtjänar.



När någon försöker stampa ner dig igen, tänk på det här; du är löjligt starkt, och även löjligt varm som person. Du har även en kreativitet som jag gillar hos dig, och jag beundrar verkligen ditt djup!



sv. Tack så mycket!

Jo, vi hittade en riktigt fin (för att inte nämna hög) ^^



Kram på dig, vännen!

2010-12-21 @ 19:05:36
URL: http://liisiish.blogg.se/
Postat av: toughts

Gillar texten! Hoppas att det fungerar :)



sv: haha ja, jag hade trevligt med familjen :) Har ju inte sett dem på ett halvår så jag är lagom lycklig! haha. Hoppas du mår bra, kram :)

2010-12-21 @ 19:33:29
URL: http://toughts.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0